album 264

2017-09-06
Hans och smedjan.
Då ja fortfarande var kvar i stjärnsund och ja var på väg att åka hemmåt igen kom ja på att ja hade ett gammalt telefon nummer i mobilen som gick till en person i långshyttan som ja hade fått för några år sedan.
Hans heter han och har jobbat som smed i långhyttan en gång i tiden.
hörde på en gång då ja pratade med han i mobilen att det var en härlig profil av sig helt i min stil. var lite tveksam först och hade en hög röst men då ja förklarade mitt syfte och vilken ja vad så sade han blir det bra till klockan 11 vid smedjan, helt ok sade jag och åkte dit för att träffa upp han.
som sagt det var en härlig profil till person dock så gick han med böjd rygg och med dåliga knän, men det svor han bara åt att det gjorde ont.
men bil kunde han köra, hade fullt upp med att hinna med han senare då vi åkte vidare. han visade mig runt i smedjan och berättade för mig hur det är i långshyttan idag och hur det hade varit genom åren där på bruket.
lite senare så gick han in på ett annat rum en halvtrappa upp och ja var kvar i smedjan och tog dom sista bilderna, hörde han ropa på mig att ja skulle komma till han och ja gick upp för halvtrappan in till fika rummet i smedjan.
där så var det ett långbord byggt av träplank med bänkar efter långbordet som också var utav träplank. plötsligt så sade han med hög röst åt mig.
sätt dig ner så du slipper stå sade han och ja satt mig mitt i mot han.
där så blev vi kvar en lång stund han och jag och vi samtalde han och jag om det mesta om livet och hur det är och så.
vi var rörande överens att det är inte lika dant med politiken idag som i går b.la
nu kommer ja ju inte ihåg hur det var på han tid så klart,
ja tiden gick så klart och ja hade en del att besöka till innan ja skulle vidare och det verkade som han ville att ja skulle vara kvar en stund till, han verkade gilla att ja var där och hälsade på i smedjan .
inte vet ja om dom har ett speciellt mål i långhyttan eller om det var ett lokal dialekt men ja hade lite svårt att hänga med i början vad han sade men allt vad tiden flöt på så gick det allt bättre .
han prata fort och han prata med hela överdelen av kroppen och han prata högt det märktes att det var en stolt och rejäl karl över sitt arbetsliv.
men när vi kom senare till församlingshemmet ja då blev han lite mera len i munnen, ja lyckades att säga ett svår ord där då ja fick se en takrona hängades i taket som han hade smid och ja sade det var väl inte så bra att svära här sade ja mest på skoj.
gör ingenting sade han i kyrkan blir man förlåten sade han.
som sagt innan vi åkte och tog adjö av varann så kom han på att vi skulle åka förbi församlingshemmet han och jag för där så fans det saker som han hade byggt i smedjan och han ville så gärna visa mig dessa innan ja for igen.
och ja tacka gladligen för det så vi åkte iväg i varsin bil och ja hade som sagt fullt upp att hänga på han med min bil genom långshyttan.
där inne så står det en ljusbärare på nedervånngen och på övervåningen så hänger det en makalös vacker tak krona i taket som väger 80 kg inte konstigt att ja sade jäklar vilken vacker krona då ja fick se den.
även där så satt vi kvar en lång stund och samtalde igen, men plötsligt så reste han på sig och sade nu ska ja hem till frugan och äta lunch.
och vi tog adjö en andra gång och det kändes precis som vi hade känt varandra i många år.
en mycket härlig profil till person helt i mitt tycke och dessa personer träffar man mer sällan på nuförtiden, jag är väldigt glad då ja lyckas göra det då och då forfarande.
bilder nedan är klickbara !